Stoicism, döden och motivation

Hej allihopa, hoppas det är bra med er!

I detta inlägg vill jag ta upp ett känsligt ämne, döden, och hur det används som motivation i specifikt filosofin stoicism.

Om du känner till begreppet "Memento mori" vet du att det betyder "kom ihåg att du är dödlig" och kommer från latin. Anledningen till att jag vill ta upp just detta begrepp är för att jag har läst om stoicism under den senaste tiden, speciellt då böcker av författaren Ryan Holiday som bl.a. skrivit böckerna "The Daily Stoic" och "Ego Is The Enemy".

I Ryan Holiday's böcker går han in på stoicism och hur stoikerna i antikens Grekland tänkte. Han går speciellt djupt in i tankesättet av Marcus Aurelius som var en stoiker och romersk kejsare år 161 - 180 e.Kr. Marcus Aurelius förde en dagbok under sin tid som kejsare som än finns kvar och ges ut som bok under namnet "Meditations", en bok som Ryan Holiday ofta citerar. I boken finns ett citat som lyder:

"You could leave life right now. Let that determine what you do and say and think."

Detta är grundtanken bakom begreppet "Memento mori" och något som tas upp mycket i Ryan Holiday's böcker, alltså att du när som helst kan bli sjuk i en dödlig sjukdom, du kan vara med om en trafikolycka, du kan få en hjärtattack o.s.v. och låta det transformera dig till att inse att du alltid bör sträva efter det du verkligen vill ha i livet, slösa inte din tid. 

Jag finner detta väldigt motiverande eftersom att jag tycker att vi sällan kollektivt tänker på döden i vårt samhället, det är något som man ofta förtränger, man förtränger det så mycket att man glömmer bort att det kommer att ske. Man har en känsla av att man kommer att leva för evigt, vilket är farligt eftersom det gör att du slutar prioritera vad som är viktigt i ditt liv och slutar ta varje dag seriöst. Visst, du kan inte vara helt allvarlig varje dag men om du inte vet att det finns ett slut, varför ens försöka uppnå någonting värt att leva för under tiden du väl lever och inte bara skoja bort allt?

Varför jag skriver om detta i det här inlägget är för att detta tankesätt har ändrat hur jag ser på livet och fått mig att ifrågasätta mina val i livet och hur jag kan uppnå det jag vill. Jag tänker att om jag har har kunnat få något ut av detta kanske du som läser detta också kan få något ut av det. Kanske du börjar tänka efter mer vad det är du faktiskt vill åt eller uppnå, när man blir mer medveten om att det finns en tidsgräns innan det är över sätter det mer press på en att faktiskt göra det man vill göra.

Jag hoppas verkligen att någon kan få något ut av det här inlägget och att jag inte har jagat upp dödsångesten allt för mycket.

Ha det fint!